Men vad roligt man kan ha!
Som ni kanske vet, så efterfrågade jag en träningspartner för ett tag sedan. Och en dag fick jag faktiskt någon som hörde av sig. Trodde i alla fall jag. Signaturen "Jessica" skrev och berättade hon snart var 22 år gammal, bor i Huskvarna och gärna tränar ihop med mig. Kul tänkte jag, men valde att avvakta. I kommentaren låg det även med en e-postadress (enbart synligt för mig). En e-postadress som enligt Facebook går till en kille.
Jag ryckte på axlarna och brydde mig inte särskilt mycket. En dag senare, så får jag ett mail i min inkorg. Mailet var ifrån samma person som stod bakom Facebook-kontot och antagligen också e-postadressen som var medskriven i kommentaren ifrån "Jessica". Dock olika e-postadresser, men dom ledde till samma kille på Facebook.
Han, skrev i alla fall och gav mig komplimanger för bloggen. Samtidigt som han berättade att han var ny i stan och behövde någon att träna med. Är det meningen att jag ska ta såna här människor på allvar? Förstår inte hur dom/ni orkar. Låt mig vara! Låt mig träna ifred! Och snälla, sköt er själv!
TACK!
Sköt dig själv och skit i andra!
Tänk att det finns folk till allt. Och vart man än vänder sig, så verkar det inte finnas ett enda ställe som är fritt från idioter. Det har under de senaste dagarna ramlat in en hel del kommentarer i bloggen. Negativa sådana. Och givetvis ifrån anonyma människor.
En kommentar kom ifrån signaturen "Marcus" som skriver att jag ska byta gym. Är tydligen en skam för "dem" och han har också sett mig träna, vilket enligt honom var pinsamt. Någon minut innan denna kommentar, kom det en annan ifrån signaturen "Niklas". Han skriver att jag är en bögjävel.
Det komiska i det hela, är att jag kan se ip-numret ifrån personen som kommentaret. Och tragiskt nog är det exakt samma ip-nummer och kommentarerna landade bara någon minut efter varandra. Men smart nog i olika inlägg, så att det inte skulle verka alltför uppenbart.
Om man ska ha en åsikt om något eller någon, speciellt när man starkt kallar någon bögjävel. Varför kan man inte då säga det med sin rätta identitet? Och gällande att jag tydligen är homosexuell, så är det väl ändå inte jag som har sett dig på gymmet, letat upp din blogg, kollat på dina bilder och därefter kommenterat. Right?
Förövrigt väldigt intressant, att så fort en kille stör sig på en annan kille, så är den personen alltid bög i dennes ögon. Alltid. Och även fast det handlar om en sexuell läggning, så får man ändå höra det gång på gång. En aning trött på folk och dess skällsord. Cut it off!
Smal som en sticka!
Det är många som har reagerat på min vikt. För tillfället väger jag ca 70 kg och är runt 180 cm lång. Kan kortfattat förklara att det inte alltid har varit så. När jag bodde hemma i Sundsvall, för ett och ett halvt år sedan, så vägde jag ca 80 kg. Därefter har alltså mina kilon rasat.
Mycket pga att jag har haft och fortfarande har problem med magen. Kan dock tillägga att jag alltid mer eller mindre har varit smal, förutom när jag var en liten knubbis till barn dvs. Nu hoppas jag att vikten kan nå normalnivå och att jag framöver stabilt kan ligga på 80-85 kg. Det hade varit skönt!
Allt går bara man vill!
Jag är väldigt idrottsintresserad. För min egen del, så har jag varit aktiv med både innebandy och fotboll. Främst inom det sistnämnda. Började att spela när jag var en liten pojkspoling och fortsatte på det spåret fram tills att jag blev drygt 18 år gammal. Fotbollen har alltid varit en stor del av mitt liv och är ännu idag. Minns att det dock var rätt tuffa tider, stundtals i alla fall. Vi tränade nästan varje dag, körde ett flertal fyspass och det var i allmänhet rätt hårt. Just då, var det mest att man klagade. Det var jobbigt och man hade ingen ork. Man blev sliten.
Har ett starkt minne av att jag brukade cykla till- och från träningarna. Hemåtresan var uppför en brant backe. Vilket inte lockar efter ett jobbigt fyspass exempelvis. Men vad gjorde man? Jo, man körde på. Och på den tiden var jag faktiskt relativt vältränad. Konditionen var på topp, jag hade en stark fysik och var i allmänhet i ett bra skick. Kanske inte mycket till bolltalang, men springa det kunde jag. Mycket det tack vare all cykling.
När man tänker tillbaka på dessa tider, så brukar jag mestadels sakna det. Mest för att man har insett vilken oerhörd "slacker" man har blivit. Är numera inte alls lika aktiv och hästlängder ifrån samma fysiskt starka människa. Dessa tankar gör mig dock motiverad. Väldigt motiverad. Med tanke på att jag har varit i det stadiet tidigare, gör det att jag i dagsläget vet att jag med lite vilja och ett jävlaranama, kan nå precis lika långt. Om inte ännu längre.
Har ett starkt minne av att jag brukade cykla till- och från träningarna. Hemåtresan var uppför en brant backe. Vilket inte lockar efter ett jobbigt fyspass exempelvis. Men vad gjorde man? Jo, man körde på. Och på den tiden var jag faktiskt relativt vältränad. Konditionen var på topp, jag hade en stark fysik och var i allmänhet i ett bra skick. Kanske inte mycket till bolltalang, men springa det kunde jag. Mycket det tack vare all cykling.
När man tänker tillbaka på dessa tider, så brukar jag mestadels sakna det. Mest för att man har insett vilken oerhörd "slacker" man har blivit. Är numera inte alls lika aktiv och hästlängder ifrån samma fysiskt starka människa. Dessa tankar gör mig dock motiverad. Väldigt motiverad. Med tanke på att jag har varit i det stadiet tidigare, gör det att jag i dagsläget vet att jag med lite vilja och ett jävlaranama, kan nå precis lika långt. Om inte ännu längre.
Allt går man vill. Och den här gången så vill jag verkligen. Vill få in i mitt huvudet att jag kan klara av det här. Och när jag dessutom nu driver en blogg, så kan jag inte "fuska" eller komma undan. Eller givetvis kan jag, men nu när folk följer mig på min resa, så vill jag även utåt bevisa att även jag kan. Och ni kommer att få se resultat, vänta ni bara!
