Jag är väldigt idrottsintresserad. För min egen del, så har jag varit aktiv med både innebandy och fotboll. Främst inom det sistnämnda. Började att spela när jag var en liten pojkspoling och fortsatte på det spåret fram tills att jag blev drygt 18 år gammal. Fotbollen har alltid varit en stor del av mitt liv och är ännu idag. Minns att det dock var rätt tuffa tider, stundtals i alla fall. Vi tränade nästan varje dag, körde ett flertal fyspass och det var i allmänhet rätt hårt. Just då, var det mest att man klagade. Det var jobbigt och man hade ingen ork. Man blev sliten.

Har ett starkt minne av att jag brukade cykla till- och från träningarna. Hemåtresan var uppför en brant backe. Vilket inte lockar efter ett jobbigt fyspass exempelvis. Men vad gjorde man? Jo, man körde på. Och på den tiden var jag faktiskt relativt vältränad. Konditionen var på topp, jag hade en stark fysik och var i allmänhet i ett bra skick. Kanske inte mycket till bolltalang, men springa det kunde jag. Mycket det tack vare all cykling.

När man tänker tillbaka på dessa tider, så brukar jag mestadels sakna det. Mest för att man har insett vilken oerhörd "slacker" man har blivit. Är numera inte alls lika aktiv och hästlängder ifrån samma fysiskt starka människa. Dessa tankar gör mig dock motiverad. Väldigt motiverad. Med tanke på att jag har varit i det stadiet tidigare, gör det att jag i dagsläget vet att jag med lite vilja och ett jävlaranama, kan nå precis lika långt. Om inte ännu längre.